Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Hur löjligt det var, stod dock en järnhård lag
bakom. De båda stenarna skulle bäras under hela
iöpningen. Den kvinna som prygiade måste göra
detta med kraft och övertygelse. Den pryglade fick
ej förlora självbehärskningen och ge sig i slagsmål
med sin plågoande. Bashti hade vederbörligen
varnat dem på förhand att straffet för brott mot
reglerna var att bli utsatt på revet under ebben för att
bli uppäten av hajar.
Då de kapplöpande kommo midtför det ställe där
Bashti och hans premiärminister Aora stodo,
fördubblade de sina ansträngningar; Wiwau stack
entusiastiskt och Tiha hoppade till vid varje stöt, så att
hon var nära att tappa stenarna. Hack i häl efter
dem sprungo byns barn och alla byns hundar
skällande av förtjusning.
»Lång tid innan hon Tiha kunna sitta i kanot»,
skrek Aora till offret, och Bashti brast åter i
gapskratt.
Efter en kraftig stöt tappade Tiha en sten och fick
alltså flera stick medan hon föll på knä, drog den
till sig igen med ena armen, reste sig och rultade
vidare.
Ursinnig över så mycken smärta stannade hon
en gång med flit och vände sig till sin förföljerska.
»Mig för micket arg på dig», sade hon till
Wiwau. »Mig minsann...»
Men hotelsen blev aldrig uttalad. En våldsam
stöt med den vassa borsten gjorde slut på hennes
stoicism och tvingade henne att rusa vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
