Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
och hans mor hade just slagit omkull honom med
en kraftig örfil, då den stackars Lumoi som väckts
ur sin sömn av larmet vågade sig ut för att
stifta fred. Lenerengo glömde som vanligt allt
annat för den våldsammare njutningen att överösa sin
make med ovett.
Slutet på historien var ganska oskyldigt. Barnen
upphörde att gråta, Lamai band åter Jerry vid
käppen, Lenerengo trätte tills hon tappade andan och
Lumoi begav sig förolämpad bort till kanothuset,
där ungkarlar kunde få sova i ro och inga kvinnfolk
grälade.
Den kvällen omtalade Lumoi i kretsen av de
andra männen sina bekymmer och redogjorde för
orsaken till dem — hundvalpen som varit ombord på
Arangi. Agno, översteprästen eller chefen för
djä-vulsdoktorerna, råkade höra på och erinrade sig att
han hade skickat Jerry till kanothuset tillsammans
med de andra fångarna. En halvtimme därefter gav
han Lamai en uppsträckning. Gossen hade utan
tvivel överträdt tabureglerna och det sade han honom
mellan fyra ögon, så att Lamai darrade och grät och
vred sig i feg förtvivlan vid hans fötter, ty straffet
var döden.
Det var ett för godt tillfälle att få makt över
gossen för att Agno skulle låta det gå sig ur händerna.
En död gosse var ej värd någonting för honom,
men en levande gosse, vars liv han hade i sina
händer, skulle vara honom till stor nytta. Efter ingen
annan visste om tabuöverträdelsen, kunde han tiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
