Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Lerumie, och varje gång Jerry gick förbi honom
reste han ragg, men utan att få något igenkännande
till svar. Lerumie ignorerade honom kallt, gick ner
under däck och köpte en handspegel och
meddelade gamle Bashti med ett ögonkast att allt var redo
och moget att bryta löst i första gynnsamma
ögonblick.
Borckman på däck gav detta gynnsamma
ögonblick. Det skulle ej ha skett, om han ej gjort sig
skyldig till försumlighet och olydnad mot kaptenen.
Han lät ej bli att snapsa. Han hade ingen känsla
av vad som hotade. Akterut, där han stod, var
däcket nästan tomt. Midskepps och i fören myllrade
däcket av svarta män och kvinnor, blandade med
besättningen. Han gick till jamssäckarna, som voro
fastsurrade akter om mesamnasten, och tog sin butelj.
Strax innan han drack såg han sig försiktigt om.
Nära honom stod en oskadlig »Mary», medelålders,
tjock, lunsig, illa växt, allt utom intagande, och över
hennes höft satt ett två års barn gränsle och diade henne.
Där hotade säkert ingen fara. Vidare var hon
tydligen en vapenlös Mary, ty hon hade icke en klut
på sig, där ett vapen kunde vara gömt. Borta vid
relingen på tio stegs avstånd stod Lerumie och
smålog mot handspegeln som han nyss köpt.
Det var i handspegeln Lerumie såg Borckman
böja sig ner över jamssäckarna, räta upp sig och
böja huvudet bakåt med buteljen för munnen och
dess botten i vädret. Lerumie sträckte upp sin högra
hand och gjorde ett tecken till en kvinna i en kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
