Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Vad som ökade båtens fara var att det icke fanns
någon skyddsbåt. De större rekryteringsfartygens
vana var att sända två båtar varje gång man hade
ett ärende i land. Medan den ena landade vid
stranden, låg den andra ett stycke därifrån för att
betäcka strandexpeditionens reträtt, i fall oroligheter
ut-bröto. Arangi var för liten för att ha en båt på
däcket och kunde ej gärna bogsera två i aktern, så
att van Horn, som var den djärvaste av alla
slavfraktarna, saknade detta viktiga skydd.
Tambi styrde på van Horns dämpade kommando
parallellt med stranden. Där mangroverna upphörde
och en hög sluttning med trampad väg sträckte sig
ner till vattenbrynet, gav van Horn roddarna en vink
att backa med årorna. Höga palmer och resliga,
lummiga träd höjde sig över djungeln på detta ställe
och stigen tog sig ut som ett schakt i den täta gröna
väggen av tropisk vegetation.
Van Horn spejade efter något livstecken på
stranden, tände en cigarr och förde handen till
ländskyn-ket för att övertyga sig om att han hade
dynamitröret instucket mellan livskynket och bara kroppen.
Den tända cigarren var avsedd att, i händelse av
behov, sätta eld på dynamitröret. Och röret var så
kort att det, kluvet i ändan för att tändsatsen av en
säkerhetständsticka skulle få rum där, ej gick åt mer
än tre sekunder mellan det ögonblick då cigarren
tände och explosionen. Van Horn måste alltså handla
kallblodigt, i händelse nöden tvingade. På tre
sekunder måste han tända brandröret och kasta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
