Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
livskatastrofen, om vilken han ej visste någonting,
men som, det kände han i alla fall, var den
obevekligt avgörande olyckan. Ehuru han icke förstod
det, kände han en lika marterande skräck för det
som människorna, vilka ändå veta mera och kunna
resonera långt djupare och mera omfattande än de
oskäliga djuren.
Som en människa kämpar mot en ond dröm, så
kämpade Jerry mot det uppretade, kvävande salta
havet. Och han jämrade sig och skrek, det
borttappade barnet, den borttappade valpen, som ännu inte
levat ett halvt år i världen med all dess glädje och
smärta. Och han ville till kaptenen. Kaptenen var
en gud. — —
Ombord på Arangi, som fått lindring då storseglet
firats och blåsten förlorade sin vilda styrka och ett
tropiskt regn började strömma, stodo van Horn och
Borckman tillsammans i mörkret.
»En dubbelby», sade van Horn. »Både från
styrbord och babord.»
»Måste ha delat sig midt i tu strax innan den
träffade oss% inföll styrmannen.
»Och behållit kvar allt regnet i den andra halvan ...»
Van Horn avbröt sig med en svordom.
»Vad tusan går det åt dig, människa?» ropade
han till mannen vid ratten.
Ty då nu mesanseglet bräckts upp i lovart, hade
tvåmastaren stuckit upp i vinden, så att akterseglen
tömts och förseglen fyllts på de andra halsarna.
Arangi började backa ungefär samma väg hon nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
