Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
sig ner över sängen och forskade oroligt i det
avfallna ansiktet: säg hur det är, mor?
Hon mötte ett par vänliga ögon: Det är nog
så bra det, tös, när jag har de här, inen jag
är allt så trotter, så jag ska fresta å sova en
stund. Du sitter väl kvar här och går inte frå
me så länge jag lever?
— Bara så mycket som ut till telefon ett
tag, sen kommer jag strax igen.
De småpratade litet, och mor Marit sade flera
gånger: vad jag är lätt i huvudet, jag vet inte
om, att jag har någe. Och så småningom somnade
gumman efter att ha förvissat sig oin, att. inte
Ingår skulle gå ifrån bädden.
Ingår satt troget kvar, orörlig, ända till dess
doktorn kom. Det föreföll henne som om mor
och hon länge varit skilda åt och nu träffats
på nytt.
— Mor är åldrad men ändå sig lik, tänkte
hon, alldeles som om det legat år emellan delta
sammanträffande av i dag och det näst sista.
Med obeskrivlig andakt och rörelse betraktade hon
detta kära återfunna ansikte, som bar sitt forna
tillitsfulla och vänliga uttryck ännu i sömnen,
och hon strök lätt den skrumpna handen, vars
skinn låg rynkat kring ådrorna.
Även doktorn blev slagen av förändringen,
när han kom. Han har varit rätt ofta på senare
tider utan att vilja uttala sig om detta hastiga
avtynande, men nu sade han utan tvekan: det
lider snabbt. Och när han gick, lade han in
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
