Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Nej, jag är inte typisk, kanske. Men jag
är ensam och — ja jag är mycket glad, att
ni varnade mig för fällan.
— Ni tar fel, jag menade det inte som fälla,
jag menade det som nödvändighetsvara, som
livsvillkor. Vi är alla människor. Jag till exempel,
ni minns att vi talade om åtskilligt en kväll —
jag har nu försonat mig med min fästmö igen,
som ni rådde mig till.
Hon kände ett plötsligt stick i sitt hjärta,
och hjärtat bleknade av förskräckelse att något
kunde vara på tok med det.
— Nej, vad jag är glad, sade hon, hur gick
det till?
— Jag fick se henne i demonstrationståget,
sade han, och då förstod jag, att hon måste ha
mognat. Jag skickade en hälsning till henne med
en gemensam bekant och sen var det snart klart.
Kvinnor har lätt att förlåta. Så det blir nog sa
bra. Herre Gud, man får nöja sig.
De nalkades nu butiken, och Olles skarpa
öga upptäckte, att flaggan var hissad å huset,
där den nya affären var inhyst. Huset, som man
skulle köpa en vacker dag.
— Ser ni, sade han uppmuntrande, folk
flaggar för att ni nalkas.
Han såg på Ingår, hon var alldeles blek,
och hennes ögon voro fästa på flaggan med en
stel blick. Hon stannade, ett ögonblick trodde
han, att hon skulle vända om igen.
— Säg det inte för någon människa, bad
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
