Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
då är det därför att de älska dem och vilja
för egen skull behålla dem.
Fröken Carlson drack sitt vin och upphörde
att snyfta.
— Det är samma märke, som han har, sade
hon. Och hon började berätta några små drag
ur deras husliga liv, som hon trodde, att chefen
kunde behöva veta vid ett blivande samtal med
honom. Hon berättade hur förstklassigt hon
alltid skött hans tvätt, och om han skulle säga, att
jag slarvat bort en duk för honom, så är det en
evig lögn, för han hade aldrig mer än sju, om
det så är mitt sista ord. Lika väl hade hon
också skött hans anseende, och intet prat hade
det blivit i gården. Men hon gav ingen
förklaring på sitt handlingssätt, försökte inte
motivera det. Hon hade inga ord för sina drifter
eller för det hos honom, som besegrat henne.
Se, mor ser ju inte så bra, och därför hjälpte
jag henne från första stund med att dammtorka.
Men med ett tvärt ryck slutade hon, och
innan Ingår hunnit förbereda ett svar, kom frågan
på nytt: och då vill kanske chefen tala med
honom?
Ingår kände sig brydd.
— Vet fröken, sade hon, jag har tänkt på
det, och jag tror inte det tjänar det minsta till
utan bara blir till förödmjukelse för fröken. Ska
inte vi två försöka hjälpas åt med att klara upp
den här historien? Med det svåraste kan han
ändå aldrig hjälpa er. Platsen ska förstås stå
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
