Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNG
yrke och att ha ägnat affären alla de kvinnliga
känslor, som bodde i hennes barm.
Ingår såg på henne som man ser på en
okänd människa, och letade i hennes ansikte
efter det, som kunde röja denna nyupptäckta sida
av karaktären. Nu tyckte hon, att hon med ens
såg alltsamman där: undergivenheten, vekheten,
osäkerheten. Hon satt lite hopsjunken och hade
tydligtvis kopplat av alla egna tankar i väntan
på att Ingår skulle få färdigt det ord, som måste
ge klarhet i situationen. Det tycktes som om
hon var långt mer perplex än chefen.
— Nå, sade Ingår, hur har fröken tänkt
ordna det för sig?
— Ordna? upprepade hon.
Det var som om något högst sällsamt och
enastående hänt med henne utan hennes
för-skyllan, något aldrig anat eller förutsett.
Ingår frågade litet försiktigt, om hon aldrig
reflekterat över att barn var en naturlig
konsekvens av sammanlevnad och aldrig tänkt sig in i
den möjligheten, när hon ingick en förbindelse?
Men fröken Carlson var fortfarande bara
blanka* förvåningen, ett offer för ödets grymhet.
Det blev alltså nödvändigt att övergå till
mera praktiska frågor. Kunde giftermål eller
något annat handtag väntas av barnets far?
— Han säger, berättade fröken Carlson ined
en uttryckslös stämma, att så snål som jag alltid
varit, är han säker på, att jag har vad jag
behöver för egen del. Men barnet ska han ge upp-
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
