Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNO
en mor! Men, tänkte hon, lämnade jag inte
själv jorden och lagårn och blev handlande?
Kanske är det inte mer än rätt åt mig, att jag
blir mellanledet mellan bonden och herremannen,
som i sin tur ska få barn med nedärvda
privilegier.
Och här gick det henne som förut Allan.
Hon hejdade sig plötsligt.
Man räknar ut framtiden, och vet inte om
man har mark för foten nästa steg, tänkte hon.
Det reder sig nog med pojken, bara han får
leva, bara han får leva.
Och hon vände åter till dagens problem.
Hon förstod fullkomligt, att när överstinnan
lämnat sammanträdet strax i början, så betydde
det, att hon varit ensam och maktlös. Vad hon
gjort var mycket rörande och vackert, men det
förändrade inte situationen. Som blodkropparna
stöta ut ett främmande element, när det kommit
in i cirkulationen, så hade de däruppe, de
representativa så kallade, stött ut henne och hennes
vänner. Kvinnornas enighet under världskrigets
provokation hade varit en affär på en vecka jämnt
i Gustavsfors!
En kort tid, inen tillräcklig för dåraktiga
drömmar att slå rot och växa. Efter det sista
sammanträdet, som visat hur det ändå gick allt
drägligare att arbeta ihop, hade hon redan tyckt
sig skymta den tid, då man till och med skulle
förstå varandras språk i de stora gränsskiljande
spörsmålen och så vara redo att våga något
10. — Släkten Jerneploog fremsång. 145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
