Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
sig, och han gav henne oförlikneliga smycken,
som han köpt av förnäma flyktingar.
Landshövdingskan lade bort titlarna med mor och bad
henne inte räkna så noga med det förgångna.
Och på bröllopsdagen, han genomfors av en
rysning bara vid tanken på en bröllopsdag, bekände
Agneta, att hon älskat honom ända sen han lagade
bilen, och att hon skulle gift sig med honom,
även om han ägt intet. Tack, min egen älskade
hustru, för de orden!
Ur dessa sköna fantasier stupade han så
rakt ner i tomma mörkret, där ingen framtid var.
Han var ett nummer i en armé. En kort vild
kamp, ett ryck, avslitna trådar, en skärande
smärta, intet. Det syntes honom orimligt, där han
gick på den fredliga Kungsgatan-, och dock i detta
ögonblick ofrånkomligt. Det hjälpte inte, att han
sade sig: vi får nog vara i fred. Han var en
skolpojke, som skulle dö. Han skulle lämna efter
sig minnet av en valp, intet mer. Han önskade,
att han kunnat se in i deras hjärtan, som nu
gingo mot döden, och lära hur man hurrande
avstår från sitt liv. Man sade, att de var alla
hjältar. Han kunde bli otålig mot dessa bassar,
fuxar, kontorister och så vidare för deras
hjältemod. Och i nästa ögonblick tyckte han, att han
var lika feg som skamlig. Han var i ett
tillstånd, att han inte tålde sig själv. Plötsligt
erinrade han sig att Arvander kommit hem, han
hade varit uppe i Uppsala och tenterat. Ändå
en tröst!
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
