Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
illa gick det med sofiasystern, trots det, att denna
gick in på den sjukas idéer.
— Ja, frun hade rätt, hon var säkerligen en
stor synderska, som nu anfäktades av den onde
och led sitt straff. Men då reste sig mor Marits
självkänsla: Kom aldrig för mina ögon mer syster,
jag vill inte höra henne! Hon ljuger på mig.
Anfäktad kan tänka! Jag, som har levat
oförvitligt i hela mitt liv.
Nu var doktorn utledsen på patienten och
fann på att skicka henne till ett nervhem, några
mil från Gustavsfors, ett dyrt, förstklassigt
nervhem. Det var när mor Marit delgavs detta
beslut, hon slungade Ingår i ansiktet det ord, som
nu ringde i hennes öron, som det fjärde i
telegrammet. Självmord, självmord!
— Om hon blott lever, sade Ingår för sig
själv, så tar jag hem henne igen, och hon skall
få tillbaka Fina, och jag skall låta allting ha
sin gång. Inte mindes hon nu, att hon önskat
modern en bråd död!
Ja, mor Marit levde, man hade överraskat
henne medan hon laborerade med pennkniven för
att skära upp pulsådern, och bandaget kring
handleden dolde inte något farligt sår. När Ingår
närmade sig bädden, darrande, låg hon där och såg
på dottern med en stor oavlåtlig blick, och det
föreföll Ingår, soin om hennes riktiga själ satt i
denna blick, stum och full av kval och blygsel,
liksom bedjande om förlåtelse och befrielse.
— Min stackars lilla tös, sade hon.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
