- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
69

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fostersonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturens ordning och Svea Rikas lag, en dag, i trots
af Friherrinnans brunnsdrickning, borde blifva den
hederlige Jägers.

Men då hände sig just vid afvikningen, om
berörde hörn att en liten fyraårig gosse, vacker och
välklädd, sprang fram och fattade tag uti Jägers bonjur,
ropande med hög och klar stämma:

”Pappa! pappa!”

Fadersnamnet, ett ljuft och stolt namn, är i
allmänhet mycket efterlängtadt och välkommet och man
hör det derföre så innerligt gerna; men när man
promenerar i sällskap med sin känslofulla fästmö och
dertill på köpet med en svärmor, som är mycket förnäm
och mycket mån om yttre anständighet o. s. v. då —
då, vid afhörandet af detta sköna namn från läppar,
hvilkas tillvaro hvarken fästmön eller svärmodren en
gång anat, är det förlåtligt om en fästman blir röd i
ansigtet som ett nystruket plank och alldeles tappar
koncepterna, han må nu ha hållit oräkneliga Härads- och
Lagmansting.

Hade man lefvat i Mythens tider, skulle man
säkert tagit den lilla gossen för en kupido, som
enkom nedsväfvat från Olympen, för att med sin egen
höga närvaro uppmuntra de båda älskande; men ty
värr lefva vi ej mera i mythens tider.

Liksom hade hon blifvit sårad af en orm, ryckte
den unga damen sin arm från kavaljerens och den
äldre var nära att dåna af fasa, ty olyckan ville
dessutom, att ett annat förnämt herrskap, som äfven hört
det gälla barnsliga utropet, i detsamma vände sig om
och blef ögonvittne till de kärleksbetygelser, hvarmed
det söta barnet öfverhopade friherrinnans blifvande
måg.

Med kraftfull arm ryckte Friherrinnan sin dotter
med sig och båda påskyndade sina steg, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free