Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blåa duken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jo jo men , så kniper det till att vara,”
svarade Jäger.
"F-n så krystiljöst, att vi inte råkat hvarandra
förr — jag är hofslagaregesäll och arbetar hos
Berlin här på söder — hvar arbetar hem?”
”Hos Olsson på norr."
"Och hvad skäller dc hern för?”
"Jag heter Tunman och kom för några dar se’n
från Götheborg, der jag lärt ut och gjordt mitt
gesällstycke och tänker nu med det första förena mej
med herrar gesäller i Stockholm.”
”Jag tror vi ta oss en liten pinne tillsammans
— hör hit — tre supar med tilltugg och engång öl
— men sinka inte på hasorna, fru Strömquist."
Den bestälda anrättningen framsattes.
"Schål bror! mitt namn är Pihlman, mig till
heder och ingen till skam.”
De båda smederna klingade och skakade
hvarandras händer.
”Hvad f-n! du har ju fingrar som en mamsell!"
"Jag har nyss haft nerlfeber,” inföll Jäger i
det han gömde högra handen under bordet och bet
sig i läppen, för att dölja verkningame af det
alltför hårdhändta brödrataget.
”Hvad är kamraten din för en juvel, bror
Tunman ?”
”Färgare till lif och själ,” svarade Dahl, som
började finna sig road af uppträdet.
"Färgare? — ja så — men hur är dét ? —
herrar färgargesäller plä ju vara för fina 0111 nosen ,
för att gå på krogarna , som annat hederligt folk —
schål, bror färgare! tycker du inte ändå att den
svarta färgen är den vackraste?”
De båda nya bröderna söpo med hvarandra och
deras händer möttes; men Dahl, försigtigare än sio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
