- Project Runeberg -  Jenny /
324

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

han hade upplevat syntes honom plötsligt otroligt,
obegripligt — och hemskt.

Detta möte med henne som han drömt om alla dessa
år. Henne som han drömt om. Hon hade nästan inte
talat — suttit stum och kall, och så plötsligt kastat sig i
hans armar. Vild och galen, men utan ett ord. Nu mindes
han plötsligt att hon ingenting sagt — ingenting till alla
hans kärleksord i natt.

En främmande, skrämmande. — Hans Jenny. Han
visste med ens att hon aldrig varit det.

Helge gick och gick på. de morgontysta gatorna. Upp
och ned på Corson.

Han försökte att minnas henne. Skilja minnen och
drömmar åt. Minnas henne från den tid då de voro
förlovade. Men han fick inte tag i henne — visste plötsligt
att han aldrig hade liaft det. Alltid hade det varit något
bakom, som ban inte kunde se, men han hade känt att det
var där.

Ingenting visste han om henne. — Heggen kunde vara
hos henne/nu — ban visste clet ej. — Det hade varit en
annan, hade hon själv sagt — vilken annan — vilka
andra, vad för andra, som lian inte kände till men alltid
känt.

Och nu efter detta — han kunde inte släppe henne nu
heller — han visste det. Nu mindre än någonsin förr.

— Och han kände henne inte. Vem var hon, som hade
honom i sin makt — och som han tillhört i tre år med
varenda tanke.

Och det var rädsla och det var raseri, som drev honom,
då ban rusade tillbaka till hennes port. Den stod öppen.
Han sprang upp för trapporna — hon skulle svara honom

— hon skulle inte komma undan, innan hon sagt honom
allting.

Hennes dörr var öppen. Han såg in — den tomma
sängen och de blodiga lakanen och blodet över golvet. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free