- Project Runeberg -  Jenny /
292

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

gonting i livet som jag kan överskåda så pass att jag
kan begagna det till grundval för mitt omdöme eller göra
uträkningar efter det», sade bon lungt.

»Det tror jag inte du menar.»

Hon smålog bara.

»Inte alltid», sade Gunnar.

»Det finns väl ingen som alltid tycker detsamma —»

»Jo, alltid när man är nykter. Som du sade i natt
så är man ju ibland inte nykter, till ocb med om man inte
har druckit någonting.

»Nu — när jag för en gångs skull känner mig nykter
—» Hon avbröt sig och tystnade.

»Du vet det samma som jag vet. Du har alltid vetat
det. På det stora hela taget går det en människa, som hon
själv har velat. Man är sitt eget ödes herre — som regel.
Någon enstaka gång är man det inte — till följd av
omständigheter, som man inte rår med. Men det är en
kolossal överdrift att säga att det händer ofta.»

»Gud skall veta att det inte har gått mig som jag
velat, Gunnar. — Och jag hade velat i många år — och
levat efter min vilja.»

De tego båda en stund.

»En dag», sade hon långsamt, »så förändrade jag kurs
för ett litet ögonblick. Jag tyckte att det föll sig så strängt
och hårt att leva det liv, som jag tyckte var det värdigaste
— så ensamt, ser du. Så vek jag av åt sidan ett
ögonblick — ville vara ung och leka lite. Och så kom jag ut
i ett strömdrag, som drev mig — och jag slutade med
ting, som jag aldrig en sekund hållit för möjligt att jag
skulle komma i närheten av.»

Heggen satt tyst ett slag.

»Det finns en vers», sade han sakta. »Rosetti — han
är nämligen mycket bättre diktare än målare, ser du —<»

Was that the landmark? What, the foolish well
Whose wave, löw down, I did not stoop to drink,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free