Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
och trösta. — Och det gjorde henne så ont att hon inte
kunde hjälpa Cesca.
Cesca hade rest till Moss en dag för att göra inköp.
Jenny hade inte haft lust att följa med så hon blev
hemma och fördrev dagen ute i trädgården — läste för att
inte tänka och satte sig att sticka mönsterstickning för
att hon inte kunde hålla tankarna samlade omkring
romanen. Men hon räknade fel, räknade om igen och stickade
och försökte tvinga sig att passa på.
Cesca kom inte hem till middagen, som hon hade sagt.
Jenny åt till sist ensam och drev omkring efter
midda-den, rökte fast cigarretterna inte smakade och stickade
fastän arbetet gled ned i skötet vart ögonblick.
Slutligen inemot klockan tio kom Cesca körande upp
genom allén. Jenny hade gått henne till mötes, och hon
förstod genast som hon satte sig upp i trillan att det hade
hänt henne något, men ingen av dem sade något.
Först mot slutet av kvällsvarden, då de hade fått sin
sista kopp te, sade Fransiska lågt utan att se på Jenny:
»Vet du vem jag träffade i staden i dag?»
»Nej.»
»Hans Hermann.
Han är på besök på Jelten. Bet är en gammal rik
fröken Øhrn, som han är hos. Hon protegerar honom visst
helt och hållet nu.»
»Är hans hustru med?» frågade Jenny om en stund.
»Nej, de äro skilda nu. Stackare, hon miste sin lille
gosse i våras, såg jag i tidningen.»
Så började Cesca att tala om andra saker.
Men då Jenny hade lagt sig, kom hon insmygande. Hon
kröp upp vid fotänden av sparlakanssängen, drog upp
benen under sig och nattrocken ned över dem. Med armarna
knäppta om knäna satt hon därinne i sängens vita skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
