Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ett annat sätt. Det var det att hon inte var van att tala
med sin mor om sina egna angelägenheter — aldrig hade
hon funnit och aldrig hade hon heller sökt eller väntat
förståelse där. Och nu hade modern denna ängslan för
Ingeborg. Jenny hade fått modern till att hyra i
Bunde-fjorden; Bodil och Nils reste ut och in till skolan och
Jenny bodde på ateljén och åt ute i staden.
Men hon hade i alla fall aldrig tyckt så mycket om
modern och hemmet som nu. Det var inte bara det, att
modern ingenting förstod; hade hon ibland sett att Jenny
varit nedstämd, hade hon ärligt försökt att hjälpa och
trösta — utan att fråga. Hon skulle ha rodnat vid blotta
tanken på att göra något av sina barn ett påträngande
spörsmål. Men det här — Helges hem — det måste ju
ha varit ett rent helvete att växa upp i. Och det var
som om misstämningen därifrån kastat sin skugga över
dem, även när de annars voro samman. Men hon ville
övervinna det. Stackars, stackars gossen hennes!
»Helge min!» Och hon överhopade honom plötsligt
med ömhetsbetygelser.
Jenny hade erbjudit fru Gram att hjälpa henne med
disken efter kvällsvarden, men var gång hade hon fått till
svar:
»Nej, kära — det är då inte för den skull som ni är
här — clet skall ni sannerligen få slippa, fröken Winge.»
Det var kanske inte så illa menat, men fru Gram
smålog alltid så spydigt, när hon talade till henne. —
Stackare, hon hade väl inte något annat leende längre.
Gram kom hem; han hade varit ute och gått. Jenny
och Helge satte sig hos honom i rökrummet.
Fru Gram kom också in ett ögonblick:
»Du hade glömt din paraply, min vän — efter
vanan. Det var sannerligen tur att du slapp undan en skur.
Ja, sådana äro karlarna — man måste alltid passa på
dem —» smålog hon till Jenny.
»Ja, men du är också ovanligt flink med att passa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
