Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
ella kvinnor — sådana var det lika ont om som svarta
svanor och. disciplinerade, uppfostrade kvinnor.
Jenny flyttade Fransiskas porträtt upp på staf flit. Den
vita blusen mot den gröna kjolen stod otäckt hårt nu. Den
måste dämpas. Ansiktet var bra tecknat — ställningen
god.
I alla fall var nu det här med Gram ingenting att
göra väsen av. Hon måste då, vid Gud, en gång börja
på att bli naturlig. Denna hjärtängslan — som i början
med Gunnar — att hon skulle förälska sig i var ny man
hon råkade på — eller han i henne; hon var nästan lika
rädd för det, så ovan var hon vid att någon förälskade sig
i henne — det förvirrade henne.
Man måste väl kunna vara vänner — annars skulle
världen bli skönt upp- och nedvänd. Gunnar och hon
voro ju vänner — tryggt och solitt.
Det fanns så mycket hos Gram, som skulle göra det
naturligt om de blevo vänner. Egentligen hade de ju i
mångt och mycket gått igenom detsamma.
Det var någonting så ung*t och tillitsfullt i hans
väsen gentemot henne. Detta: »inte sant» och »tycker ni
inte?» som han alltid kom med.
Hans prat i går om att han var förälskad i henne —
eller trodde att han var det, som han sade. Hon log litet
för sig själv. Nej, en vuxen man talade inte som han
gjorde till henne, om han på allvar var förälskad i en kvinna
och ville erövra henne.
Han var en söt gosse, det var han.
I dag hade han inte alls berört det.
Hon tyckte om honom då han sade, att om han
verkligen hållit av sin fästmö, så borde han ju ha önskat att
hon skulle bli lycklig med en annan.
8—203336. Un ds et, Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
