Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
»Ja, men det är inte så när dottern förlovar sig. Jag
såg det med den där vämjelige, rödhårige, blekfete
komministern. Jag har aldrig sympatiserat med min syster.
Men ändå, när jag tänkte på att den där karlen skulle —
äsch! När han satt hemma och hängde med henne.
Nej, vet ni, jag har ibland tänkt: kvinnor, som har
varit gifta en tid, de blir mycket mera cyniska än vi män
någonsin kan bli. De säger det inte, men jag märker i
alla fall hur cyniska de äro i botten. Det hela är bara en
förrättning för dem — och när dottern gifter sig, äro de
glada åt att kunna lassa henne på nacken på en fyr, som
kan dras med henne och föda och kläda henne, och det att
hon måste finna sig i en smula äktenskap till vederlag, är
ingenting att ta vid sig för, men när en son för samma
slags vederlag tar på sig en liknande börda, då äro de
givetvis inte alls hänryckta. Tror ni inte att det ligger något
i det?»
»Ibland», sade Jenny.
Då hon kom hem på kvällen tände hon lampan och
satte sig att skriva till modern — hon ville helst genast
tacka för födelsedagshälsningarna och tala om hur hon
tillbringat dagen.
Och hon log åt sin egen seriösa stämning kvällen
förut.
Herre Gud, ja! Visst hade hon haft det strävsamt
och varit ensam. Men strävsamt hade de egentligen haft
det, de flesta unga som hon känt. Många värre än hon.
När hon bara tänkte på alla de gamla och unga flickorna
— lärarinnorna i folkskolan. Nära på de flesta hade en
gammal mor att försörja eller syskon att hjälpa fram. Och
Gunnar och Gram nu. — Till och med Cesca, det
bortskämda barnet från ett rikt hem — bara tjuguett år
gammal hade hon brutit med det hela och sedan sparat och
knogat sig fram på sitt lilla morsarv.
Och ensamheten. Hade hon inte valt den själv? När
allt kom omkring var det väl så att hon inte känt sig full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
