Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Herre Gucl, lion liade ju hunnit till tjuguåtta år. Och
hon erkände ju för sig själv att hon längtade efter en
man, som hon kunde älska och som älskade henne — som
hon kunde smyga sig intill. — Ung var hon och sund och
vacker och varm, och hon längtade. — Men när hon
nu hade fått ett par kalla ögon, och när hon nu aldrig
hade brukat att ljuga för sig själv —
Hon hade mött en och annan man, och hon hade
frågat sig själv: är det han? En och annan hade hon kanske
kunnat älska — om hon äntligen hade velat — men bara
då. Om hon hade kunnat sluta ögonen för detta enda
lilla ting, som alltid varit — som väckte en liten hård
motsägelse, som hon måste tåla lios sig själv. Ingen hade
hon mött som hon måste älska.
Så hade hon inte vågat det — inte hon.
Cesca kunde låta den ena mannen efter den andre
kyssa och smeka sig. Henne gjorde det ingenting. Det
berörde endast hennes läppar och hennes hud. Inte Hans
Hermann en gång, som hon älskat, hade kunnat värma hennes
underligt tunna, kyligt rena blod.
Hon själv var annorlunda. Hennes blod var nog både
rött och varmt. Den lycka hon längtade efter den skulle
vara het och förtärande — men den skulle vara ren och
fläpkfri — hon själv ville vara god och ärlig och trofast
mot den som hon gav sig åt — det måste vara någon, som
kunde ta henne helt, så att inte några krafter hos henne
blevo liggande obrukade, nedruttnade och förgiftade
någonstans långt inne i henne. Nej — hon tordes inte —
ville inte vara lättsinnig. Inte hon.
Och ändå — hon kunde förstå de människor, som inte
gitte att ha mödan med att vilja. Kuva en drift och
hålla den för dålig och kela med en annan och döpa den
till god. Frånsäga sig alla små billiga fröjder — spara
ihop alla krafter i väntan på en stor glädje, som kanske
— kanske aldrig kom. Hon var ju inte så säker på att
hennes väg förde till hennes mål, att det inte ibland im-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
