- Project Runeberg -  Jenny /
55

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

»Hon mötte dem i Tiergarten, skriver hon. Hon skrev
— àli, hon kan vara så brutal, Borghild —» Fransiska
sprang bort till kaminen, ryckte upp luckan och kastade
in brevet. Hon sjönk ned i länstolen där bredvid och så
bröt gråten lös.

Jenny gick bort och lade armen om hennes nacke.

»Cesca — lilla Cesca min!»

Fransiska klämde in ansiktet mot Jennys arm.

»För resten skulle hon ha sett så eländig ut, stackarn!
Hon gick och hängde vid hans arm, och han såg sur och arg
ut. Ja, det kan jag då så livligt föreställa mig. Åh, Gud,
stackare hon. — Att gå och ställa till så hon blir beroende
av honom på det sättet — han hade låtit henne krypa på
sina knän, det är jag viss på. — Att hon kan vara en
sådan idiot — när hon känner honom —»

»Åh, men tänk Jenny — att han skall ha ett litet barn
med en annan — åh, Gud, åh Gud, åh Gud!»

Jenny hade satt sig på stolskarmen. Cesca smög sig
intill henne.

»Nej, jag har visst inte instinkt, som du säger.
Kanske att jag inte ens har älskat honom riktigt en gång. Och
ändå ville jag så gärna ha ett barn med honom. Och så
kunde jag inte bekväma mig till det i alla fall. Ibland
ville han att vi skulle gifta oss — gå till rådhuset utan
vidare. Nej, jag ville inte. De hade blivit så ursinniga
hemma. Och folk skulle ha trott att vi gjorde det för vi
var tvungna att gifta oss. Och det ville jag inte heller.
De trodde ju naturligtvis i alla fall det värsta — men det
var mig det samma. Jag visste mycket väl att jag
fördärvade mitt rykte för hans skull. Men det brydde jag
mig inte om — förstår du — det gör jag inte.

Men Hans trodde ju att jag inte ville, bara för att jag
var rädd att han inte skulle gifta sig med mig efteråt. Så
låt oss gå till rådhuset då, din fördömda tös! sade han.
Men jag ville inte. Han trodde det var bara beräkning
alltihop. Du kall, sade han. Det är du minsann inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free