- Project Runeberg -  Erinringar från Svenska Expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 /
98

(1877) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg - Tema: Exploration, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 2. Plock från Jenissej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pungen fins hennes ande». Hustrun hämtar pungen.
»Gå till din döda moder, skaka pungen och låt anden
fläkta öfver alla benen, så blir hon åter lefvande».
Kom till modren, gjorde som samojeden befalt;
modren fick så sitt lif igen. Skickade modren till
sitt tält, gick sjelf till systern. Der lefver samojeden
ännu. Han slängde hjertat på golfvet; äfven denne
dog. Brodren gick hem med sin syster. Går så
till fastern igen; hon är åter på samma ställe i
skogen. Hon talar: »hafva de sju ej dödat dig ännu?»
— »Nej, tvärtom hafva vi dödat dem; men huru
går det med oss?» Fastern: »din hustrus knif är
här; jag ger dig knifven, gif du den åt systern och
bed henne göra dermed hvad hon vill, jag kommer
sjelf snart till eder».

Samojeden kommer hem, ger knifven åt hustrun,
ber henne göra dermed hvad hon vill. Hustrun tog
dermed hjertan af alla, som voro i tältet, äfven af
mannen och sig sjelf, samt kastade dem i luften.
Fastern kommer, ser att alla äro utan hjertan, talar:
»alla äro utan hjertan, de lefva ej, de äro ej döda;
hvad skall jag göra? Må jag gå till det långa
träsket, kanske finner jag der åter någon». De sex
systrarna bada åter i sjön; hon tog de bästa
kläderna och gömde dem. De gråta der och klaga:
»vi veta icke, hvart systern tagit vägen». De
simmade, kommo upp; en saknar åter sina kläder,
kastar sig i sjön, de öfriga gå bort. Flickan gråter:
»den som tagit mina kläder, hans hustru skulle
jag blifva, och hvilken död som helst skulle jag göra
lefvande, blott jag finge mina kläder. I luften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jenissej/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free