Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Inställelsen till besiktning; förseelser mot reglementet; bestraffningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvångsarbetsstraff». Jag har emellertid upprepade gånger
framhållit, att kvinnorna dömas till tvångsarbete för sina
förseelser mot reglementet, samt att 75% af dem, som
varit dömda, blifva ånyo dömda för samma slags förseelser,
och detta likgiltigt om de varit dömda 1, 2, 3 eller 4 gånger.
Betänker man tillika att ända till hälften af dem, som
inskrifvas, drabbas af detta straff, samt att en
besiktningsskyldig kvinna i genomsnitt begår en förseelse hvar 15:de
dag, så måste man medgifva, att det ej finnes någon
rimlig proportion mellan straffets tillämpning
och den därmed afsedda verkan.
Jag har anfört dessa tvenne diskussionsinlägg för att
belysa det försvar man kunnat prestera för den inför vanligt
sundt förstånd absolut förkastliga behandlingen af de
inskrifna kvinnorna.
För den som haft tillfälle att på nära håll följa detta
omotiverade varnande, häktande, bortdömande af kvinnorna
till tvångsarbete för öfverträdelser af reglementet, hvilka
systemets försvarare själfva omöjligen kunna betrakta som
brott eller ens som yttringar af en brottslig vilja, ter sig det
hela som ett gäckeri med laga former. Därtill kommer
att man på detta sätt förorsakar staten ganska stora
utgifter utan någon motsvarande nytta. Ej mindre än
3/4 af de å tvångsarbetsanstalterna intagna
kvinnorna komma från besiktningsbyrån i
Stockholm. Motsvarande anpart i årskostnaderna för dessa
anstalter utgjorde 1903 och 1904 resp. 95,000 och 86,000
kronor, hvartill komma kostnaderna för fångtransport m. m.
Redan det att Stockholm enbart lämnar af hela antalet
kvinnliga tvångsarbetsfångar och att tillkomsten af en ny
mera energisk föreståndare för byrån år 1896 kunde
medföra, att den dåvarande tvångsarbelsanstalten för kvinnor
blef otillräcklig, vittnar om det oefterrättliga i de nuvarande
förhållandena.
För att belysa den inverkan reglementets tillämpning
utöfvar på kvinnorna själfva vill jag anföra en skrifvelse,
som i mars 1904 uppsattes af en del kvinnor, intagna å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
