Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Inställelsen till besiktning; förseelser mot reglementet; bestraffningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passeras sålunda under loppet af ett år af ett antal inskrifna
kvinnor, som är 2 à 3 gånger större än genomsnittsantalet
besiktningsskyldiga för dag under året. Beräknar man
exempelvis antalet anmärkta förseelser på antalet inskrifna,
som passerat byrån, erhålles antalet förseelser, som en
kvinna i genomsnitt begått under loppet af ett år.
Beräknar man däremot samma antal på medeltalet
besiktningsskyldiga för dag, erhålles ett uttryck för huru ofta
förseelserna upprepats under den del af året, kvinnan gått
på byrån. Vi finna sålunda, att under åren 1900—04 en
besiktningsskyldig kvinna i genomsnitt begått 21 anmärkta
förseelser på 365 dagar, d. v. s. förseelserna upprepades i
genomsnitt hvar 15:de dag. Under året 1910—12 anmärktes en
förseelse hvar 9:de dag. Antingen har sålunda öfverbevakningen
blifvit strängare under de sista åren eller också har
kvinnornas benägenhet att bryta mot reglementets bestämmelser
tilltagit. I alla händelser måste ett reglemente, som ger
anledning till så täta förseelser, vara illa afpassadt. Sådana
bestämmelser som »att föra ett tyst och stilla lefverne»,
att »icke under någon del af året vistas utomhus
nattetid efter kl. 11»; att »å allmänna platser städse
visa sig i anständig klädsel och icke genom
utmärkande utstyrsel i sin klädedräkt söka ådraga sig
uppmärksamhet» o. s. v synas snarare vara ämnade för
noviser i ett kloster än för det slags kvinnor det här är
fråga om. Den viktigaste bestämmelsen är naturligtvis den,
att »på föreskrifna tider låta vederbörligen besiktiga
sig». Man har efter all sannolikhet ursprungligen tänkt
sig, att kvinnorna själfva skulle finna det med sin fördel
förenligt att efterkomma denna såväl som de öfriga
bestämmelserna. Vore det fråga om individer, internerade i en
anstalt och stående under ständig bevakning, kunde man
tänka sig möjligheten att med tvång genomföra dessa
bestämmelser. Men i fråga om individer, boende spridda i
olika delar af en stor stad, förutsätta bestämmelserna
uppenbarligen en frivillig medverkan. Vore skörlefnaden ett
verkligt yrke, visserligen mindre hedersamt, men likväl för
samhället nyttigt och nödvändigt, så vore en sådan frivillig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
