Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 juni.
211
Till detta ändamål hade hr Guillemain, vår ledsven,
hyrt fyra hästar à 3 fr. för dagen. Vi stego upp kl. 5 för
att först skilja oss vid det osnygga Hotel de France och
till vår återkomst få ett bättre. Vi hyrde således ett rum
på Hotel de la paix, dit vi läto transportera våra saker.
Då vi skulle bege oss å väg, hade mannen, af hvilken vi
skulle få hästar, redan hyrt ut dem, men vi hunno få andra
inom en timme, så att vi omkring kl. 8 sutto riktigt i
sadeln. »Riktigt» vågar jag dock icke säga, ty sedan jag
i min ungdom red barbacka för att hjälpa drängarne föra
min stjuffaders hästar till vatten, har jag på de sista 25
åren blott två gånger försökt mig i denna verkligt
ridderliga öfning, nämligen en gång i Stockholm på en
lång-halsig, mager häst, som vanligen drog vattentunnan i
Wernerska mineralvattensfabriken, och sedan en gång i
England, då jag i sällskap med den förträfflige smithson
Tennant i skor och strumpor och med paraply en hel
dag genomvandrade trakten af Axbridge. Jag kan ej
omtala alla de svårigheter, som föreföllo för att 1:0 få vänstra
foten upp i sin stegbögel och 2:0 att kasta den högra så
högt upp i vädret, att den hann riktigt öfver den lilla
kappsäck, som var bunden bakom sadeln. Man säger, att
allt fordrar handlag, men detta fordrade något mer. Likväl
gick det efter några försök lyckligen för sig, sedan
Alm-roth och Arfvedson fått sitt hjärtans nöje öfver min
ovighet. Nu bar det af, men min kamel var hvad man
här i Frankrike kallar en hel häst, och Arfvedson red
på en fröken, som var upptänd af kärlekseld till honom,
hvilken omständighet kunnat kosta mig arm eller ben, om
ej vår skarpsynthet i så god tid upptäckt, hvad min häst
mente med sina icke tvetydiga åtbörder. Jag höll därföre
fronten, under det Arfvedson utgjorde arrière-gardet, och
på detta sätt gick färden lugnt och stilla, så länge vi icke
mötte några ston. Då måste vi krångla oss fram, men
den stackars älskaren var lätt lurad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
