Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dikter på prosa». För dessa Senilia offrar jag
gärna en del puerilia, som den sociologiske
dilettanten Tolstoj på senaste tiden hopskrifvit.
Den ödsliga stillhet, som nu råder på det
vanvårdade Spasskoje och på de omgifvande stepperna
med sina förfallna »adelsnästen», dem Turgenev så
mästerligt skildrat på sitt enkla, hjärtevarma sätt,
harmonierar med den svårmodiga stämningsfullhet,
som han själf så högt älskade i lifvet. Och i denna
belysning framträder taflan för mig på nytt. Jag
ser den mörka skogsdungen nära staden Mtsensk,
den hvita kyrkan med sitt gröna tak, det
turgenevska familjekapellet, det nätta skolhuset, som
barnavännen Turgenev lät bygga, arrendatorns stora stuga,
byn Spasskojes breda, långa gata med halmtäckta
timmerstugor, grannt målade fönsterluckor, smutsiga
barnungar i röda trasor samt grisar och höns. Jag
ser de lummiga gångstigarna, den gräsfyllda
dammen, den stora lindallén, som Turgenev själf
planterat, och »Två bröder» — så kallas ett par väldiga
furor, i hvilkas stammar oläsliga inskrifter med rim
och genomstungna hjärtan ännu röja, huru populär
Turgenev en gång varit. Och här grubblade han
öfver dödens hemska gåta:
»Känn dig själf! Gå in i dig själf och lef i dina
minnen! Där, djupt på bottnen af din själ, skall
ditt forna, för dig själf allena tillgängliga lif blomstra
upp för dig igen med vårens kraft och ljufhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
