Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 8. En bortdöende värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man förstå den entusiasm, som på 30-talet grep den slaviska
ungdomen vid dessa panegyriska toner, som öppnade stora synvidder.
Men om man nu objektivt betraktar saken, skall man dock finna,
att »Slavas dotter» ingalunda är så äkta, som slaverna söka inbilla
sig och andra: hon föddes under skaldens studietid i Jena, just den
tyska universitetsstad, där den germanska Burschenschaft samtidigt
uppstod i samband med den storartade reformationsfesten på
Wart-burg; skaldens idéer väcktes genom studiet af Herder, Ossian,
Klopstock m. fl. samt genom den personliga bekantskapen med
Goethe och åhörandet af professor Ludens föreläsningar öfver
germansk mytologi. Då skalden efter förebild af Petrarca och med
upprepande af Dantes väldiga motiv sökte konstruera fram en slavisk
gudavärld och en slavisk förhistoria, visar det totalt misslyckade
försöket bäst, huru arm den slaviska litteraturen varit före Kollar —
undantagandes det för honom okända Polen och Ryssland.
Och till råga på olyckan ville det sig ej bättre än att Slavas
dotter var — tyska. Den unge Kollar förälskade sig nämligen i en
thuringsk prästdotter Fredrika Wilhelmina Schmidt, hvilken ock
längre fram vardt den naivt älsklige panslavistens trofasta maka och
tillslöt hans ögon. Kärleken gör blind och kan rubba de ärligaste
principer — det få ock tyskarna i Böhmen erfara, då de tvärt emot
sin heligaste föresats gifta sig med tjechiska kvinnor och blifva fäder
till tjechiska barn.
Det växlar ebb och flod äfven bland nationerna, och ännu i
våra dagar försiggå i tysthet stora folkvandringar, som mycket
långsamt, men så mycket säkrare omgestalta kartan. Norr om
Riesenge-birge och väster om Oder äro de en gång dominerande slaverna
hopkrympta till enstaka kvarlefvor, dömda till assimileringens
undergång, hvaremot hela det ofantliga slättlandet öster om Weichsel
efterhand tagits i odelad besittning af den storryska stammen på
tatarernas och finnarnas bekostnad. På Riesengebirges södra
sluttningar har ett slaviskt folk segerrikt återtagit den andliga ledningen
af det böhmisk-mährisk-schlesiska riket, och mot det tysk-österrikiska
Donau närma sig slaverna både från norr och från söder. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
