Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 8. En bortdöende värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis inga positiva hinder i vägen för den wendiska litteraturen, och
äfven tyska forskare hafva nitiskt bidragit att samla de wendiska
sagoskatterna. För öfrigt är den wendiska »nationalkänslan» af så
älskvärdt ideell art och medveten om sin obetydlighet, att den ej>
får någon som helst provocerande karakter, utan nöjer sig med att
rent litterärt hålla kärleken till det ursprungliga modersmålet vid
lif. Min hederlige värd i Bautzen, seminarieläraren Fiedler, en varm
nitälskare för das »Wendenthum», undrade bara, om den sydslaviske
mecenaten Strossmayer ej skulle vilja förhjälpa hans obemedlade
landsmän till ett eget hus.
Å andra sidan visar dock det wendiska folkets aftynande den
moderna kulturens nivellerande makt. I själfva Bautzen, af hvars.
24,000 invånare 7,000 lära vara slaver, hör man wendiska talas blott
af tjänstfolk och ett mindretal litterärt intresserade, och slaviska
skyltar förekomma ytterst sparsamt. De gamla wendiska folksägnerna
och traditionerna hittas snart endast — i bibliotekens skattkammare.
Detta utsinande af den wendiska stammen, hvilket man tydligt
kan följa på en historisk språkkarta, är en naturlig
utvecklingsprocess och lyckligtvis ej produkten af ett systematiskt
utrotningskrig, något som för resten sällan eller aldrig l^der till målet. Det
wendiska folket har aldrig haft en egen historia i politisk mening,,
dess språk ingen egentlig litteratur eller officiellt erkännande. Nu
mera läses wendiska i folkskolorna endast såsom hjälpreda vid
barnens första undervisning samt vid religionsundervisningen, för
hvilket ändamål wendiska prästseminarier finnas i Bautzen och
Kottbus. Landets flacka beskaffenhet har gynnat den tyska
kolonisationen, och såväl järnvägarna som den preussiska värneplikten hafva
bidragit att undantränga det slaviska språket till några mer isolerade
trakter. Härtill kommer slutligen, att de cirka 150,000 wender, som
bebo öfre och nedre Lausitz, splittrats i flere afseenden: nedre
Lausitz, där språket närmar sig polskan, tillhör konungariket Preussen;
öfre Lausitz med sin åt tjechiskan lutande dialekt ligger i
konungariket Sachsen. Större delen är visserligen luthersk, men några,
katolska församlingar finnas ock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
