Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke minst intressanta är att med denna litteratur få lära känna de
mer framstående författarne själfva, hvilka med undantag af den
för några år sedan aflidne Jan Neruda ännu verka i sina bästa
mannaår.
Det är ock ett rätt egendomligt sakförhållande, att det
ung-tjechiska folket, som genom sin lidelsefulla kärlek till sitt land och
genom sin stolthet öfver det tjechiska språket blifvit en fara och
en fasa för hela det gamla stats- och samhällsskicket i Österrike, i
sin poesi ingalunda är ensidigt patriotisk, såsom t. ex. flertalet
kroatiska poeter. Det fosterländska ligger hufvudsakligen i själfva språket
och dess mästerliga behandling; men till innehållet är den nya
tjechiska poesien snarare kosmopolitisk, allmän-mänsklig. Det finnes
den allra modernaste subjektivism och pessimism hos de unga
skalderna Jaroslav Kvapil (medarbetare i »Narodni Listy»), hos Klastersky
(tjänsteman i Prag) och hos Machar (f. n. anställd i en bank i Wien);
det finnes stark realism med borgerlig, men ej uteslutande tjechisk
karakter hos dramatikerna Svoboda och Simacek, och icke ens en så
nationell skald som Svatopluk Cecli saknar den universella satiren
och något af den germanska gemytligheten. Måhända skola somliga
tjecher taga illa vid sig, då jag säger, att författaren af den
allegoriska, panslavistiska hjältedikten »Slavia» har något tycke äfven med
Fritz Reuters och Schillers landsmän; men författaren af de
storslagna hjältedikterna »Europa» och »Adamiterna» samt af »Trälens
sånger» är för stor skald för att misstyda ett omdöme, som ställer
sig på en bredare grundval än den begränsade nationalitetshänsynens.
Om man i litteraturhistorien plägar beteckna slutet af det förra
århundradet såsom utgångspunkten för den slaviska renässansen i
Böhmen, då sådana språkforskare som Dobrovsky och Josef
Jung-mann banade väg för de nationella skalderna Kollar och Celakovsky,
så får dock ej förbises, att den tjechiska poesien, likasom ock språket,
efter det olyckliga slaget på Hvita berget i trettioåriga krigets början
förde ett, om ock svagt lif på den böhmiska landsbygden, där
hederliga bönder och handtverkare stundom grepo till pennan för att
återgifva en. folkvisa eller gifva uttryck åt sina fromma naturkänslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
