Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stämningsbilder från Berlin, Wien och Budapest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskliga varelser, som ha haft ett hem, änskönt den
husliga trevnaden kanske även då varit ringa.
Eller lyssna till avskedsscener vid bangårdar! I
Tyskland tycktes mig sorgen vid skilsmässan mellan
moder och son behärskad och dämpad av fast
beslutsamhet. I Dresden betraktade jag en ung kvinna, som
på bangården tog farväl av sin hjärtevän. Hennes
kinder voro likbleka, men inga tårar bröto fram. Först
när tåget satte sig i gång, vände hon sig bort för att
dölja den överväldigande smärtan. I södern åter tar sig
sorgen uttryck i häftiga utbrott, snyftningar och
paroxysmer. Under en nattresa i Ungern hade jag sällskap
med en äldre fru, som skulle uppsöka sin döende,
kanske redan döde son på ett sjukhus. Hela natten
kom ej en blund i hennes förgråtna ögon, och läpparna
framstammade oupphörligt avbrutna, obegripliga
meningar. Men den allra största sorgen är ordlös. Jag
glömmer aldrig en liten scen på den galiziska
landsbygden. På krönet av en långsamt stigande ås, som
skarpt avtecknade sig mot den blekblåa bakgrunden i
en folktom nejd, reste sig ett naket träkors mot himlen,
och vid dess fot låg en bondkvinna på knä...
Och huru grymt, huru ohyggligt meningslöst kastar
ej slumpen boll med människoöden i dessa tider, då
nationaliteterna brytas med och blandas om varandra
och då eljest friska, starka unga män som fångar eller
invalider släpa sig fram i främmande nejder! Till
krymplingarnas och krigsfångarnas beröm må sägas,
att de aldrig tiggde eller sökte göra sig »intressanta»
genom sina lyten. Blevo de bjudna på en cigarr eller
ett glas öl, tackade de hövligt, togo mot gåvan och
stultade lugnt vidare. En morgonmässa i Wiens
Augustinerkyrka är mig oförgätlig. Det vackra templet var
till god del besökt av knäböjande, svartklädda kvinnor;
orgeln spelade som koral Haydns härliga kejsarhymn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
