Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagare, men dålig i logiken och metafysiken. Han
kunde på samma gång konstnärligt och naturalistiskt
återgifva lifvets företeelser från olika sidor, men till
deras innersta väsen mäktade han, lika litet som
Pusjkin, ej tränga in och ställa dessa företeelser i
samband med utvecklingen i det hela. Det var
skaldegeniets naiva instinkt och receptiva produktivitet, men
icke psykologens kritiska skärpa och djup.
Då Gogol skrifvit sin ypperliga »Revisor», var
han i själfva verket lika inskränkt och kortsynt som
kejsaren själf, hvilken skrattade åt de lustiga scenerna
utan att närmare söka klargöra dessa tragikomiska
förhållandens inre orsaker och följder. För Gogol var
det ändamål nog att lämna en markattsbild af
samhället och att göra sig lustig öfver alltsammans utan
att själf höja sig öfver denna lumpna värld eller söka
konstnärligt antyda något bättre. Han utforskar på
intet vis, hvarför det just i Ryssland finnes så många
odågor och skälmar som Chlestakov eller så många
brutala och servila ämbetsmän som den narraktige
polismästaren i »Revisorn», och det faller honom
aldrig in att fråga sig, hvarför just Ryssland skulle
behöfva en särskild institution för att öfverraskande
kontrollera regeringens ämbetsmän i landsorten. Han
endast konstaterar ett faktum och markerar dess
komiska sidor, men undviker att draga de sociala
konsekvenserna af dessa missförhållanden.
Samma halfhet eller korttänkthet röjes ock i
»Döda Själar». Då han med sin dråpliga satir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
