Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhöra. 0 nu vet jag, mitt lilla spån, mitt kära
björk-spån, mitt lefnadsspån, hvarför du ej lyser så klart,
hvarför du ej brinner så klart.»
Folkvisan »Tjelovjek zjenu biet» (Mannen slår
sin hustru) lämnar en intressant inblick i det
förtroliga samlifvet mellan äkta makar och i den ryska
bondkvinnans sociala ställning: »Mannen slår, mannen
pinar sin hustru, och ingen står henne bi. ’O min
käre svärfar! förbarma dig öfver mig! förbarma dig
öfver din olyckliga svärdotter!’ Svärfadern skyndar
till, räcker piskan åt sin son och säger hårdt: ’Slå
henne, duktigt, din dumma kvinna! Prygla henne
riktigt, käre son, så att hon lyder din vilja!’ —Detta
upprepas af svärmodern, men då den misshandlade
hustrun anropar mannens ogifta syster, rycker
svägerskan piskan ur sin brors hand och ber med tårar
i ögonen: ’O broderi förbarma dig öfver din arma
hustru! Glöm icke, att jag, din syster, en gång ock
skall bli gift och skickas bort från mina föräldrar,
och att jag skall nödgas lida och utstå mycket i
främmande hus, i min mans familj’.»
Af den oräkneliga mängden ryska folkvisor, bland
hvilka särskildt de från Volga och Dnjepr ej kunna
fattas i deras vaggande, melodiska skönhet utan musik,
har en visa genom tonernas mellanfolkliga språk blifvit
känd i hela den bildade världen — det är den vackra
växelsången mellan dotter och moder i»Röda sarajan».
Ordagrant tar den konstlösa dikten sig ut så här i
öfversättning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
