Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till det sista flödade hans diktning, men dess
ton var nu djupt förstämd och religiös. Den
barnsliga täckheten i hans visor var förbi, och i dess ställe
trädde en kristlig undergifvenhets ödmjuka suckar:
Stormar rundt omkring mig rasa,
åskor skaka himlahvalf.
Ödet fyllde mig med fasa,
och af köld mitt inre skalf.
Dock för lidandet ej föll jag,
modigt jag fördrog min nöd.
I mitt hjärta mod behöll jag,
kraft i arm, i sinnet glöd.
Hvad är död och hvad är fara?
Komme hvad än komma må,
ty försynens underbara
nåd jag lärt att bygga på.
Jag i denna tro ej sviktar;
lifvet fylls af denna tro.
Den till sträfvan mig förpliktar
och förlänar frid och ro.
Öde, med din skräck ej hota!
Ej till brottning reta mig,
ty jag faller ej till fota,
är beredd att slåss med dig!
I min ande finnes styrka,
i mitt hjärta kraft till strid:
uppå korset — är min kyrka,
under korset — grafvens frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
