- Project Runeberg -  Från barbari till revolution. Ryska kulturbilder från Rjurik till Alexander III /
214

(1918) [MARC] Author: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käjsarmordet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

schavotten fick hon ge honom en sista avskedskyss, och då
färgades hennes bleka kinder av en svag rodnad.

De fem liken fördes till Preobrazjenska kyrkogården,
och ridån gick ner över ett ohyggligt skådespel.

*



Så slutade denna regering, som hade begynt under de
löftesrikaste auspicier och med de bästa uppsåt. Så dog
denne av naturen ädle monark, som av historien har fått
tillnamnet Osvoboditel, befriaren, och detta i dubbel
måtto: han hade befriat de ryska bönderna från
livegenskapen och han hade frigjort bulgarerna från det
turkiska oket genom det rysk-turkiska kriget 1877—78.
Alexander II:s ryttarstaty pryder ock med rätta det
förnämsta torget i Bulgariens huvudstad.

Men annorlunda bedömdes han av de revolutionära. I
deras förblindade ögon var han det enda eller åtminstone
värsta hindret för den efterlängtade socialpolitiska
emancipationen, och han föll som ett jämförelsevis oskyldigt
offer för ett helt system, för sina föregångares
överträdelse- och underlåtenhetssynder.

Furst Krapotkin skrev om katastrofen den 13 (1) mars
1881:

”Man kunde icke fatta, huru det var möjligt, att en
tsar, som hade gjort så mycket för Ryssland, skulle ljuta
döden för revolutionärernas mordiska vapen. Men för mig,
som har haft tillfälle att bevittna hans första
revolutionära steg och sett skymten av dubbelnaturen hos den
borne självhärskaren, vilkens despotism blott delvis hade
mildrats genom en vårdad uppfostran, en man, icke
saknande krigarens tapperhet, men utan statsmannens mod,
en person med starka lidelser och svag vilja — mig
föreföll det, som om sorgespelet hade utvecklats med den
oundvikliga följdriktigheten i ett Shakespeareskt drama.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaryrev/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free