- Project Runeberg -  Järnhälen /
322

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tigrar, blodfattiga bröstsjuka och stora, håriga
lastdragare, tärda ansikten, från vilka vampyrsamhället
har sugit allt livsblod, svällda former, uppblåsta genom
utsvävningar, vissnade häxor och dödskallar med
patriarkskägg, förpestad ungdom och förpestad
ålderdom, djävulska ansikten, förkrympta, föivridna och
vanskapade odjur, härjade av sjukdom och av alla
de lidanden som åtfölja kronisk brist på näring, livets
avfall och utskum — en rasande, tjutande och skrikande
dämonisk hord.

Och varför icke? Avgrundens folk hade ingenting
att förlora utom sitt elände och pinan att leva. Och
att vinna? Ingenting utom ett fråssande i hämnd.
Och medan jag såg på dem, kom den tanken över mig,
att i denna brusande ström av mänsklig lava fanns det
helt visst män — kamrater och hjältar — vilkas
uppgift hade varit att väcka avgrundens vilddjur och
tvinga fienden att brottas med det.

Och nu hände mig någonting märkvärdigt. Det
kom en förvandling över mig. Fruktan för döden
— både för mig själv och för andra — försvann. Jag
var i ett slags extas, kände mig som en annan varelse
i ett annat liv. Ingenting hade någon betydelse. Vår
sak var visserligen förlorad för denna gång, men saken
skulle finnas till också i morgon — samma sak, ständigt
lika livaktig och brinnande. Och sedan var jag i
stånd att med lugnt intresse följa den fasornas orgie
som rasade under de närmaste timmarna. Döden
betydde ingenting, och livet betydde ingenting. Jag
var en intresserad åskådare av vad som tilldrog sig,
och ibland rycktes jag också med som deltagare. Ty
min ande hade svingat sig in i en stjärnkall zon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free