- Project Runeberg -  Järnhälen /
59

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Jacksons arm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag menar precis vad jag sa’. Det är många år
som jag har arbetat i fabriken. Jag började vid
spindlarna som liten pojke. Och sedan har jag småningom
arbetat mig upp. Det är genom strängt arbete jag har
kommit till min nuvarande framskjutna plats. Jag
är förman nu, ser ni. Och jag tvivlar på att det finns
en enda man i fabriken som skulle sträcka ut handen
för att rädda mig från att drunkna. Jag hade
tillhört fackföreningen förut. Men jag höll mig till
bolaget över två strejker. Då fick jag heta ’fjäsker’ av
arbetarna, och nu är det inte en av dem som skulle
vilja dricka ett glas med mig, om jag bad honom. Jag
har fullt med ärr i huvudet efter tegelstenar som de
ha kastat på mig. Och varenda barnunge vid
spindlarna ha lärt sig att ösa förbannelser över mig så snart
någon nämner mitt namn. Jag har ingen annan vän
än bolaget. Det är inte plikten som håller mig till
att stå på bolagets sida, det är mitt och de minas
uppehälle. »

»Hade Jackson varit klandervärd på något sätt?»
frågade jag.

»Han skulle ha haft skadeersättning. Jackson var
en duktig arbetare och ställde aldrig till något bråk.»

»Anser ni således att ni inte hade frihet att
uppenbara hela sanningen, fastän ni hade gått ed på att
göra det?»

Han skakade på huvudet.

»Sanningen — hela sanningen — och ingenting
annat än sanningen?» sade jag med djupt allvar.

Hans ansikte fick nu återigen ett lidelsefullt uttryck
och hans ögon höjdes — icke mot mig, utan mot
himlen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free