Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckt av friden och lugnet, och jag kan icke slita mina
tankar från den ursinniga malström av död och
fördärv som så snart skall bryta ut. De slagnas skrik
genljuder i mina öron, och jag tycker mig se — så som
jag förr har sett det[1] — den rasande ödeläggelsen av
människoliv, då själar med våld skiljas från friska,
starka kroppar för att slungas inför den Evige. På
det sättet nå vi, stackars människovarelser, vårt livs
slut — vi söka att genom blodiga strider bringa
varaktig frid och lycka över jorden.
Och jag är också så ensam. Då jag icke tänker på
det som skall komma, tänker jag på det som har varit
och icke längre finns till, jag tänker på min örn och
hur han med rastlösa vingslag sköt genom rymden,
ständigt med blicken riktad mot det som var hans
sol, hans flammande ideal: mänsklighetens frihet.
Jag kan icke sitta fåfäng och vänta på den stora
händelsen som är hans verk, fastän han icke är här och
får bevittna den. Hela sin mannaålder har han ägnat
åt frihetens sak, och för den gav han sitt liv. Verket
är hans. Det är han som har gjort det.[2]
Och därför är det som jag under denna tid av orolig
väntan skall skriva om min make. Det är många
sidor av hans karaktär över vilka ingen annan kan
kasta ett så klart ljus som jag, och en så ädel karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
