Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - F. d. välgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
livet sådant det verkligen är. Det duger inte för
en praktisk karl nu för tiden att fördjupa sig i
melankoliskt grubbel. Lätta ditt hjärta och bikta
dina bekymmer, så ska du se, jag ska blåsa bort
dem at dig som fjunen på en maskros.
— Tack, tack, svarade Sam. Men han lydde
icke. Han öppnade icke sitt hjärta, anförtrodde
icke åt Melker sina funderingar eller planer. Men
Melker fick en gång i tidens fullbordan lära känna
dem rätt väl ändå — då de forna kamraterna,
f. d. välgöraren och hans skyddsling blevo rivaler
om ordförandeskapet i stadsfullmäktige. Och lille
Sam blev den lycklige.
Också nu begagnade Melker tillfället att vid
gratulationen, som var något sötsur, överhopa
den nyutsedde samhällspampen med råd och
förmaningar: — Ser du, lille Sam, nu duger det
rakt inte att gå och se hängsjuk ut och vara
enstöring. Nu måste du rycka upp dig och tänka
på att du har skyldigheter, att du måste
representera. Låt mig hjälpa dig, du . . .
Då tycktes äntligen Sams tålamod tryta. Han
drog upp sin plånbok, tog fram två tusenlappar
och räckte den förbluffade Melker Borin:
— Ja, bror Melkerl Du hjälpte mig en gång
med det här beloppet. Det har du visst fått igen.
Nu vill jag verkligen be dig om en sak igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
