Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Ryggåsstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Dörren öppen. Goda ögon le,
när jag hälsar dem och mönstrar deras stuga.
— »Utom tösen vår är allting gammalt här —
men stig in och sitt, om han vill göra sig besvär.» —
— »Kära mor,» jag svarar, »nog kan det väl duga.»
Kort och lugnt förtälja de,
hur en gång de satte bo
och de tvivla ej, att jag vill höra det och tro;
de behöva inte länge truga.
— Hanna talar. Bengt, och deras tös,
nickande i tystnad bekräfta hennes ord,
— »Här var bara stenar, här fanns ingen jord;
den fick röjas opp, fick brytas lös.
Vi fick börja
här med två par tomma nävar, jag och han!» —
Leende hon gnider två grova labbar mot varann: —
»men ingen må sörja.»
Fjärran bort i öst står brustet regnbågssken,
men här över Örmanäs och Bengts och Hannas hus
glimmar rymden sagolikt ren —
och tösens klara ögon spegla kvällens gyllne ljus.
7. — Ullman, Rosor och järnek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
