Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Svaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
SVARET.
Jag ser från åsen i den frostigt klara
solgyllne dagern mot en fjärran stad.
Den tysta ensamhet mig tycks besvara
förtroligt dunkla, bittra frågors rad,
som länge kvalt mitt hjärta likt en snara.
Där borta stred ett liv mot hårda öden,
en rik och ädel ande brann och stred
för sig och sina, och för hjärteglöden,
som ej fick släckas, vilka kval han led,
men ströps i alltför ojämn kamp — av döden.
Hans själ var sång. Jag vet, den kunde klinga,
om också blott på lek en flyktig rast.
Men lyran måste han som offer bringa
åt livet, blott att nödens makt betvinga,
och tappra, stolta sångarhjärtat brast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
