Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tro vad ni vill! Med 6 teckningar av Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se, att alla alltid stodo skinande på sina
platser.
Men om kvällarna vid de stora gästabuden
var det allra värst, ty då skulle Kristoffer skölja
bägarna och beständigt sätta fram nya. Ofta
hade riddar Ulv ända till hundra gäster, och
de drucko så mycket och så fort, att Kristoffer
knappt trodde, att regnet kunde rinna så fort
ned genom takrännorna, som vinet rann ned i
alla dessa sammetsklädda magar.
Vid sidan om gästabudssalen var ett högt,
välvt tornrum, där det fanns en stor
vattenbassäng i mitten, och runt omkring löpte en
hylla av sten. Här sköljde Kristoffer de
utdruckna bägarna och satte dem sedan in igen för
att fyllas med nytt vin eller bytte dem mot nya.
Han sprang fram och tillbaka halva
natten, så att han dröp av svett, och ofta lyste
morgonsolens första strålar in i salen, när
Kristoffer satte den sista tomma
dryckesbägaren på dess plats och äntligen kunde lägga
sig att sova.
Men arbetet var icke det värsta. Det värsta
var, att det hände saker och ting på Mörkadal,
som voro både synd och skam. Men då
Kristoffer icke vågade tala om det, kan ju inte
heller jag tala om det, och det är nog också
allra bäst att icke tala om ohyggliga saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
