Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Systrarna. Med 7 teckningar av E. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade gått så till, att en efter en hade
alla hertigens döttrar blivit bortgifta. Liksom
sparvar komma till ett körsbärsträd och nappa
de röda körsbären, när de äro mogna, så hade
riddare kommit till borgen och flugit bort med
var sin av de unga fröknarna. Till slut var
bara Elisabet kvar. Då tyckte hertigen, att
det vart så sorgligt och ensamt på slottet, att
han tog sin fru och Elisabet med sig och
seglade bort till landet på andra sidan havet,
där han också hade gårdar och slott.
Ett vackert skepp blev utrustat, och alla
milda vindar förde dem i solsken över havet.
Men i det främmande landet blev hertigen
emottagen med all möjlig ära och utmärkelse, och
han gick ut och in i kungens gård som en
skottspole.
Den gamla kungen var död, men den unga
kungen, som just hade börjat regera, och som
var en god och tapper riddare, skulle just se
sig om efter en drottning. Nu hände det, att
han nästan varenda dag gick och hälsade på
hertigen. De hade så många viktiga
regeringsärenden att tala om. Men hertigen hade alltid
Elisabet inne i sitt rum, och medan han och
kungen samtalade, satt Elisabet och nystade
silke. Kungen satt med huvudet stött mot
handen och lyssnade till vad hertigen hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
