Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deras ögon voro blodsprängda som på arga
tjurar, och de skrattade och skreko, så att
det skalv i takbjälkarna. Lille Frans kröp
ända in i vrån vid dörren och stod där med
hatten i handen och väntade på, att
Rynkebryn skulle tala till honom.
Men det dröjde länge, ty Rynkebryn var
fullt upptagen med att dricka. Vinet rann
utför skägget på honom, han satt med bägge
armarna stödda mot bordet och skrattade, så
att det knakade i honom. Men plötsligt fick
han sikte på Frans.
— Vad är det för en liten puttefnask, som
står där nere vid dörren och darrar? frågade
han och pekade på Frans med sitt stora
pekfinger, och nu måste ju Frans komma fram.
Han bugade sig många gånger, då han gick
över golvet, den ena gången djupare än den
andra, och då han kommit ända fram till
Rynkebryn, tog han fram brevet ur bröstet
och räckte honom det.
Medan Rynkebryn ryckte brevet ifrån honom
och satte sig till att läsa det, stod lille Frans
och såg ut genom tornfönstret. Aldrig förr
hade han sett så långt ut över världen. Där
låg den ena bergskedjan efter den andra och
lyste i solen, floderna löpte som små vita band
genom dalen, och himmeln välvde sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
