Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så är det då jul, den signade tid, då menniskorna
äro litet menskligare än vanligt. Det är
roligt att tänka, att vid julen de fattiga och
nödlidande blifva ihågkomna en smula mer, än annars
är fallet.
Julfirandet, sådant det i allmänhet sker, är
bara humbug. Dock firas julen också på det rätta
sättet, så att det är nån mening i saken. Vid
sidan af all dårskap och fåfänglighet finnes det
äfven åtskilligt godt här i verlden. Det fins
perlor bland sanden, det fins diamanter bland
glasbitarne, det fins regela menniskor bland
humbugsmakarne. Verlden är inte alldeles genomdålig, och
det är alltid en tröst.
Jultiden är en minnenas tid. Det är en tid,
då man mer än annars tänker på det framfarna
och jemför det med det närvarande. Och så gå
också mina tankar nu tillbaka till dagar, som flytt,
till trakter, som jag längesedan lemnade, till
personer, som jag icke sett på många år, till forna
julaftnar, tillbragta på olika ställen i Sverige.
Under mitt vandringslif derstädes firade jag jul
både i Göta land och Svea land och Norrland;
och derför har jag en hel massa vexlande
julminnen förvarade i mitt hjernkontor.
Jag ser för min inre syn en hel mängd bondbygder,
värmländska, småländska, dalska, sörmländska,
helsingska och jemtländska. Jag ser den
skurade och fejade bondstugan med granris eller
halm på golfvet.
Julaftonen var den stora dopparedagen. Då
steg man upp tidigare en vanligt på morgonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
