Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyllelse. Jag drömde, att jag hade blifvit
tidningsskrifvare och satt ute på marken vid ett bord och
skref. Och en hel hop menniskor stod omkring
mej och skrek från alla kanter:
“Gå på, du, Jan Olson!”
“De’ är meningen de’,” sa’ jag och raspa på
af alla krafter. Jag hade inte tid ens å titta på en
hoper flickor, som stod på båda sidor om mej och
kika’ på papperet, för att si, hva’ det var för
nånting, som jag skref.
Ja, de’ var drömmen de’, och nu håller den
på att gå i uppfyllelse.
Nu skryter jag inte, utan jag säjer, som
sanningen är, och gör inga undanflykter. De’ är
ingen synn å berömma sej, för de’ gjorde apostelen
Paulus också; men han gjorde ett lite tillägg och
sa’, att ingen ska’ tänka högre om sej, än han bör
tänka. Man ska’ tänka och säja, precis som
det är.
Well, nu är’e verkligen på de’ viset, att folke
är spritt galna i mej. Och flickorna smilar åt mej
om dagarne och frågar:
“Hva’ ska’ du skrifva om nästa gång, Janne?”
Och så kom sjelfvaste tidnings-direktörn till
mej här om dan å sa’:
“Du var då den knepigaste pöjke, vi kunde få
tag i, Janne.”
Och belåten var jag, förstås.
I söndags gick jag och spankulerade ut åt
norra tullen. De’ var alldeles förfärlit, så många
liktåg, som kom körande förbi mej utefter gatan.
Dom körde till en stor kyrkogård, som heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
