Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
si, här var dom inte så stilla af sej, inte. Nej,
var’e likt, de’? Innan högtiden börja’, så satt jag
och kika omkring mej, jag, förstås. Ni skulle ha
sett så qvicka och lifliga dom såg ut, allihopa.
Och prata gjorde dom och skratta, alldeles som
om dom satt hemma hos sej sjelfva.
Rätt som det var, så kom der några snygga
karar ut genom en dörr på plattaformen och satt
sej på några stolar, som stod i en rad. Då börja’
folket klappa i händerna.
“Är Harrison der?” fråga’ jag kamraten.
“No,” sa’ han.
Well, mötet började, det. Jag begrep ingenting
jag, förstås; bara “no” och “yes” och några
andra småord.
Det är gräslit fult språk, dom har här i landet
Ibland hörs det, som om dom hade fullt af gröt
i mun; ibland hörs det, som om det vore en
kråka som kraxade; och ibland hörs det som om
det vore ett får, som bräkte. Allri tala vi på det
der viset i Värmland. Men dom har väl så brådtom
här, så dom blir ovåliga af sej och stönar
fram hva’ ljud dom får tag i. Och när en har
brådtom, så får man ju vara fördragsam och
ursäkta.
Som sagdt var, så begrep jag inte ordena.
Men lifvadt gick det till, och glada var
menniskorna. Först tala en lång tysk general; och när
han knöt näfven och sa’ nånting riktit argt, så
var det ett så’nt väsen, att jag allri har hört på
maken. Dom klappa med händerna och skratta
och lefde som riktiga tosingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
