Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1809 restes på det runda torget i stadens mitt, hugfäster
minnet av den plats, där tsaren efter segern hälsade sin
tappre officer, och i år har ryska regeringen beslutit
föreviga hans namn genom en särskild minnesvård i Poltava.
Och förvisso är han förtjänt av att bliva ihågkommen, ty
åtskilligt skulle kanske ha blivit annorlunda, om Karl XII
i Poltava hade fått en fast punkt för sitt tåg mot Moskva.
Kellins öden äro för övrigt nästan okända. Man vet blott,
att han var från Livland (måhända rent av svenskt
ursprung?!), och att han efter 1709 förflyttades till Azov.
Den ryske forskaren Kreksjin (d. 1763), som samlade
material till Peter den stores historia, citerade Kellins dagbok
i sitt arbete »År 1709 av Peter den stores regering», men
denna dagbok har tyvärr aldrig påträffats.
Ingen syntes, som icke bidade fienden med glädje»,
skriver Krmann om förberedelserna till slaget den 27 juni
1709. Alla trodde, att det skulle bliva en avgörande dag,
som omsider skulle befria svenskarna från hunger och andra
olyckor, varunder de hemfallit såsom under en långsam
död.» Men den lillryske kosackhövdingen själv, den
storordige Mazepa, som åtminstone delvis var roten och
upphovet till det misslyckade fälttåget, var nu mera såsom
bortblåst från den historiska skådeplatsen. Krmann talar
visserligen om att Mazepa den ödesdigra morgonen red ut
tidigt på en präktig häst, i en grann dräkt, men han lydde
ögonblickligt, då Karl XII i nådiga ordalag befallde honom
återvända till trossen för att »skona sitt liv och sin svaga
hälsa». Även Adlerfelt bekräftar, att han under slaget var
mycket rädd om sin egen person.
Bland de munkhistorier, som den ryska fantasien satt
i omlopp om slaget vid Poltava, om tsarens underbara
räddning från de tre fientliga kulorna o. d., är även en
legend om den helgonbild (ikona), som bars i de ryska
leden under drabbningen. Den ansågs särskilt helig, och
då Karl XII närmade sig Ukraina, fördes den från byn
Jensen, Mazepa. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
