Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> Lilla Vorskla fredligt glider,
fräjdad dock från forna tider,
då de svenske uti floden
färgade dess våg med bloden.
Vorskla såg, hur vid dess stränder
vite tsarens starka händer
strödde runt omkring i jorden
lik av fiender från norden.
Moskoviter och kosacker
under modiga attacker
slogos duktigt vid Poltava.
Evigt lov skall Ryssland hava. >
(En efter en folkvisa omarbetad kuplett
i Kotljarevskijs »ukrainska opera» Natalka
Poltavka, 1819.)
Ett redan från det elvte århundradet känt ortnamn i
det nuvarande guvernementet Poltava är Olta eller Alta,
och en krönika av år 1174 nämner Ltava eller Oltava vid
Vorskla; måhända var det en bäck, varav man bildat
formen »po Oltave», Poltava. Men såsom stad framträder
Poltava i historien först i början av 1600-talet, då
småstäder anlades vid stränderna av Vorskla och Orel för att
skydda befolkningen för tatariska anfall. Dnjepers vänstra
bifloder voro ock de stråkvägar, längs vilka turkiska och
krimska köpmän färdades från Perekop, Tjerkas, Kanev,
Kiev och San-Tjarovo (= Senzjary) till Moskva. Dessa
stränder voro då tätt bevuxna med skogar av ek, lind och
svartpoppel; men här och var funnos avrödda platser, där
befolkningen, huvudsakligen livnärande sig av fiske och
biskötsel, byggde gårdar, som efter hand utvidgades till byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
