Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. »Förrädaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedärvda obenägenhet att binda sig genom skriftliga
handlingar, och hans egna papper förstördes dels av honom
själv, dels av ryssarna. Det enda arkiv, som skulle kunna
bringa klarhet över många dunkla punkter, är Stanislaw
Leszczinskis papper; men även de äro skingrade eller
förstörda och i alla händelser ha de hittills varit oåtkomliga
för den historiska forskningen. Såsom bevis på den sluga
försiktighet, varmed Mazepa handlade bakom tsarens rygg,
behöver endast påpekas, att inga slaviskt skrivna dokument
meddela något om den mystiske sydslaviske ex-biskop
(hans namn lär ha varit Rufim), som tjänstgjorde såsom
underhandlare med Karl XII och Stanislaw Leszczinski,
så att de ryska historieforskarna i denna dunkla punkt varit
uteslutande hänvisade till svenska och andra utländska
sagesmän.
Lyckligtvis hava vi i det ryska statsarkivet en källskrift,
som bringar åtskillig reda i detta kaos av lögner, ränker
och stämplingar. Det är den mycket utförliga redogörelse,
som Orlik den 1 Juni 1721 skrev till Stefan Javorskij, den
mäktige metropoliten av Rjazan, då han efter freden i Nystad
gjorde ett fåfängt försök att försona sig med Peter I. Orlik,
den lillryske hetmanens »generalskrivare» eller sekreterare,
var visserligen part i egen sak, och hans minne kunde
naturligtvis svika vid skildringen av tilldragelser, som lågo
femton år tillbaka i tiden. Men den ångerfulla, frimodiga
omständlighet, varmed han återgiver sin förmans yttranden
och åtgärder samt sina egna reflexioner, gör ett mycket
trovärdigt intryck, oavsett att Orlik synes mig ha varit
den mest sympatiska och hederligaste i det blandade sällskap
av zaporoger, äventyrare och legoknektar, som samlade sig
kring Mazepa och seglade i hans grumliga kölvatten.
Ända till Kotjubejs avrättning i Juni 1708 var
förhållandet mellan tsar Peter och Mazepa synbarligen det
bästa. Vi veta redan, vilket gott intryck den unge tsaren
fick i Troitska klostret hösten 1689 av sin lillryske hetman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
